Varför Libanonkonferansen inte borde vara valtaktik

Den socialdemokratiska regeringen väljer att mitt under valrörelsen arrangera en givarkonferans för återuppbyggnaden av Libanon efter sommarens krig. Av vissa anklagas därför socialdemokraterna för att göra valtaktik av Libanonkriget. Utan att besitta sanningen om det avsikterna med konferansen så finns det skäl för varför Libanonkonferansen inte är valtaktik - eller åtminstone inte borde vara valtaktik.

Om man antar att Libanonkonferansen handlar om valtaktik är det snarare en manöver för att stärka sin egen position på vänsterkanten än för att försöka slå på borgerligheten - den största skadan det kan ge borgerligheten är att det tar uppmärksamhet.

Men man behöver inte anta att det är valtaktik från socialdemokraterna (även om allt under den här tiden blir valrelaterat vare sig man vill det eller inte). Det finns flera skäl till varför. En anledning är att socialdemokraterna alltid velat driva en proaktiv utrikespolitik, speciellt i mellanöstern - och Libanonkonflikten är en händelse som inte riktigt tar hänsyn till att det är val i Sverige. Det finns alltså ett genuint intresse på UD och i regeringen för frågan, oberoende om det är val eller inte.

Men det är också väldigt riskfyllt att göra valtaktik av det här. Dels därför att det kan bli väldigt plumpt om socialdemokraterna försöker vinna en för stor poäng - det handlar ändå om människor som har blivit dödade och egendom som blivit förstörd. Att försöka vinna billiga poänger där slår bara tillbaks.

Dels är det riskfyllt därför att även om socialdemokraterna har ett starkt engagemang i utrikespolitik så har man inte varit särskilt starka här de senaste åren - man har bedrivit en ganska tam utrikespolitik och UD har gjort bort sig rejält bland annat i samband med tsunamin. Skulle fokus hamna på utrikespolitik kan socialdemokraterna faktiskt åka på stryka där lika gärna som i något annat politiskt område - och nästan all valtaktik handlar om att få debatten där man själv är stark.

Utrikespolitik har heller aldrig varit en valfråga i Sverige, det är något som engagerar människor men det har hittills inte mobiliserat folk till valurnorna. Dessutom lär just den här konferansen knappast skapa någon konflikt med borgerligheten - så till vitt känt att också borgerligheten är positiva till konferansen.

Men skulle socialdemokraterna försöka provocera fram en konflikt skulle man, förutom den redan nämnda risken att verka plumpa genom att försöka vinna val på människors lidande, hamna i en situation som inte är odelat positiv. I de socialdemokratiska leden är känslan för den ena sidan i mellanöstern-konflikten stark, men frågan är om sympatierna är lika starka hos väljarkåren.

Den bästa valtaktiken kring Libanonkonferansen blir således att genomföra den, utan att göra valtaktik av den.