All marknadsföring inte bra marknadsföring

Allehanda försäljare och värvare står numer på gator och torg och marknadsför olika produkter, oftast telefonabonnemang eller möjligheten att skänka bidrag till välgörenhetsorganisationer.

Det är en marknadsföringsform som är effektiv i form av ett personligt bemötande och direkt kommunikation och interaktion med målgruppen, men samtidigt ett medium som tyvärr många avsändare handskas något vårdslöst med. Det räcker nämligen inte med att sända ut ett budskap - personen som sänder det är alltid en ambassadör för organisationen denne företräder. Vad denne gör, påverkar målgruppens bild av avsändaren.

Anledningen till att jag skriver detta är därför att detta "ambassadörsskap" illustrerades för mig tidigare idag när jag stressad rusade igenom Nordstan i Göteborg. Mitt i folkvimlet kom en företrädare för en välkänd svensk välgörenhetsorganisation mot mig, högt skrikandes till mig för att få min uppmärksamhet. Bara att skrika var nog så avtändande för att jag skulle vilja prata med den här personen, dessutom hade jag ont om tid och sade därför vänligt men något korthugget detta.

Säkert någonting den stackars kvinnan som stod där fått höra till leda hela dagen - för hon svarade sammanbitet och något mumlande "Ja det tror jag säkert - det har sådana som ni ju aldrig". Jag rusade vidare, totalt ointresserad av att ta någon diskussion med henne, men samtidigt hade jag bråttom och hade aldrig bett om att få bli kontaktad. Och med ett sådant uppträdande, visserligen inte jätteotrevligt men inte heller särskilt smidigt, blir ju inställningen till välgörenhetsorganisationen inte heller särskilt positiv. Eller i klarspråk - Rädda Barnen kan glömma att få några pengar av mig de närmaste fem åren.

Vill man ge sig ut i stadsvimlet för att marknadsföra sig borde man nog lägga lite krut på sina anställda. Få dem att förstå att inte försöka kontakta folk som halvspringer med stressad uppsyn och aldrig - oberoende hur folk beter sig - vara otrevliga. Och kanske dessutom måna om sina anställda så att inte hela dem utstrålar tristess och känslan av "vilket-skitjobb-jag-har-som-ingen-bryr-sig-om".