Swoshing sound

"Deadlines makes a swoshing sound as they pass by".

Den senaste tidens frånvaro av hintar beror på att ett antal deadlines har swoshat förbi i rasande fart.

Ett av världens mysterier måste vara varför deadlines alltid löper ut samtidigt. Visst, vissa har ju samband med varandra, men nu har det varit ett antal deadlines som till synes utan samband lyckats lägga sig, inte bara samma vecka utan ibland samma dag. Trots att deadlinarna (vad heter det på svenska?) lyst med sin frånvaro månaden innan och nu försvunnit från agendan lika snabbt som de dök upp.

Hur som haver - nu väntar andra utmaningar.

Minitaxi

För tre veckor sedan hade jag en dispyt med Minitaxi. Sent skall syndaren vakna, men i förrgår hörde företaget till slut av sig.

Visserligen var det några om och men huruvida företaget hade bra kommunikation med sina kunder eller inte - men till slut gav man iallafall en ursäkt för det inträffade och frågade efter signalement på föraren. Det är hedervärt att rätta till sina misstag, även tre veckor för sent.

Dinkelspiel jobbar inte här (än)

Den femte oktober svarade Jan Björklunds pressekreteraren Anders Andrén på frågan om Jan Björklund skall bli skolminister: "- Jag tror inte vi ger några kommentarer förrän det blir officiellt i morgon." i Expressen.

Idag ringde Svenska Dagbladet till regeringskansliet och frågade efter Ulf Dinkelspiel med anledning nyheten att han erfors bli handelsminister. Svaret blev att han inte jobbade där, än. Följdfrågan "men han ska börja?" fick svaret, "Det har väl inte pressmeddelats ännu".

Det verkar finnas någon slags tro att pressmeddelanden och offentligöranden bara är rena formaliteter - och att de inte har med kommunikationshantering alls att göra.

Själv lämnar jag inga kommentarer på huruvida jag har blivit erbjuden att bli kulturminister, inte än i alla fall.

Plus

Det sägs att programledaren för Plus, Sverker Olofsson, aldrig låtit någon gäst i programmet få prata till punkt. Man måste vara av Sverker Olofssons kaliber för att komma undan med något sådant.

Att möta Sverker Olofsson i ett plus-program måste vara en informationschefs värsta mardröm - det är ungefär som i skolan när engelskläraren blivit mulad i vinterns första snö och man blir eleven som kallas upp till rektorn. Det spelar ingen roll vad man säger - man är fast. Det är bara att jaka med och rädda det som räddas kan.

I dagens Plus - som i skrivande stund inte ens är slut - var det Apollos informationschef som kallats upp till rektorn. Förlåt, var med i Plus.

Först ett reportage om två systrar som åkt ospecificerat till Kreta - bilder på ett mardrömsrum utan fönster och bara en lite ventilationsfläkt i badrummet och vittnesmål om dryg personal som inte brydde sig om systrarnas olägenhet men som ville ha sex tusen kronor mer betalt för att eventuellt byta rum åt systrarna.

Sedan en informationschef via länk från Stockholm. Det enda rimliga hade varit att säga att det var tråkigt att systrarna upplevde det så här, att man skulle se över standarden på hotellen och att Apollos mål alltid är att alla resenärer skall vara nöjda.

Men icke sa nicke. På frågan om det är rimligt att bo i ett rum utan fönster svarar informationschefen att väldigt många av Apollos rum ser ut så för att grekiska hotell byggs så där och på en fråga nom bemötandet blev svaret att researrangören minsann gjort sitt bästa - de här kunderna är de enda som har klagat.

Till slut brydde sig inte ens Sverker Olofsson om att avbryta, han behövde inte - Apollo satte sig själva i klistret nog ändå.

Hade Sverker verkligen varit rektor hade Apollo kunnat fram emot kvarsittning de närmaste två månaderna.

Efterklokhet - tre tips

Efter slutet, när två ministrar har avgått är det lätt att vara efterklok.

Det är i grova drag tre saker som borde ha gjorts för att undvika katastrofen

För det första borde såväl Stegö Chiló som Borelius varit raka och ärliga. Ingen av dem behövde avgå för vad de gjort, utan för att de inte var raka och ärliga om varför de gjort som de gjort. Hade Borelius inte klämt ur sig att hon inte haft råd med barnflickor trots att hon var god för miljoner hade frågan förmodligen blåst över. Hade inte Stegö Chiló sagt att hon inte hade någon förklaring till varför hon inte betalade TV-licens, trots att alla som känner henne och Timbro visste att det var av ideologiska skäl hade visserligen inte stormen kunnat undvikas - men fokus hade flyttat från Stegös person och mot hennes politiska uppfattning.

Vilket anknyter till den andra punkten nämligen att återvinna iniativet. Alla som har sett filmen Black Hawk Down minns nog scenen när en amerikansk Black Hawk helikopter skjuts ner och befälhavande officer för operationen bistert konstaterar att iniativet är förlorat. Inom militärstrategi talar man ofta om iniativet men begreppets tillämpning fungerar lika bra på politisk debatt - för att vinna debatten måste man ha iniativet, andra måste reagera på vad man själv gör - inte tvärtom.

Stegö Chiló borde ha sagt att det var fel av henne att inte betala TV-licensen men att hennes bakomliggande åsikt var att Public Service-begreppet måste komma upp till diskussion. Då hade hon både gett en ärlig förklaring till varför hon inte betalat TV-licensen som återtagit iniativet genom att föra upp den politiska diskussionen på banan igen.

Även i Borelius fall hade man kunnat ta tillbaks iniativet - om Maria Borelius trots sin höga lön och sin förmögenhet tyckte att barnhjälpen var för dyr om man betalade den vitt - hur skall då vanliga människor, men vanliga löner tycka att det är rimligt att betala vitt? Bättre än att hymla om att det finns ett stor svart sektor med hushållsnära tjänster så vill borgerligheten införa avdrag för tjänsterna och därmed dra ut sektorn i ljuset, till fördel för såväl de som köper tjänsterna som de som arbetar i branschen.

Den tredje punkten heter förarbete. De båda ministrarna borde ha insett vilka problem som skulle komma upp i ljuset och försökt hitta lösningar på problemen redan innan de uppkom. Till exempel genom att göra rätt för sig och genom att förbereda såväl sig själv, sina medarbetare som resten av regeringen på vad som skulle kunna hända.

Kanske man till och med borde ha funderat på om man var beredd att ta den eventuella strid som till exempel licensskolket skulle innebära. Stegö Chiló ville inte ta striden - det förlorade hon på.

Krishantering

Krishantering är åter ett modeord. Den borgerliga regeringen har lagt en hel del av sin första vecka på det. Också SSU har fått ägna åtminstone idag på det.

Den borgerliga regeringen har åkt på en hel del stryk media - eller snarare, två ministrar i den nya regeringen har åkte på det; Maria Borelius och Cecilia Stegö Chiló. Taktiken att snabbt erkänna var bra. Taktiken att komma med konstiga ursäkter eller inga förklaringar alls, mindre bra. I Borelius fall blev ursäkten att hon inte haft råd att betala vitt till barnflickorna det stora problemet, inte barnflickorna i sig.

Vad som kanske är mest intressant att notera är dock att det är Borelius och Stegö Chiló som råkar illa ut - de två ministrar som tidigare inte gjort någon partipolitisk karriär.

Som politiker blir man ständigt granskad - då sköter man sig också bättre. Men Borelius och Stegö har levt vanliga liv, där man kanske smiter från skatten om man får chansen och inte känner för att betala TV-licensen om man inte gillar SVT.

Som skandaler är svarta löner till barnflickor eller uteblivna TV-licenser ganska försumbara. Det är inga myndighetspersoner som blivit misshandlade, inga lägenhetsklipp som genomförts trots att man politiskt varit emot dem och inga raderade samtalslistors om KU begärt ut. Kanske är skandalerna snarare ett sundhetstecken - att Borelius och Stegö inte är några politiska robotar utan tvärtom lite som vem som helst.

Vem jobbar var

Som läsare av Resume och Dagens Media blir man ganska snabbt, och i allafall i mitt fall, ganska ofrivilligt insatt i vem som jobbar på vilken byrå - eftersom de båda tidningarnas huvudsakliga bevakning verkar gå ut på att kolla vem som bytte jobb senast.

Det är rätt intressant att de två tidningar i Sverige som arbetar med att bevaka kommunikationsindustrin (eller vad man skall kalla den) själva mest kommunicerar ut "nyheter" som egentligen ligger i gränslandet till skvaller och som man dessutom, om man behöver veta det vill säga, får reda på ganska snabbt på andra sätt.

Klargörande

Expressen tippar ministrar. Men det intressanta är inte vad man tippar (det känns ungefär som en tipskupong där man satt allt på kryss - rent statistisk kommer man få några rätt).

Det intressanta är istället hur Jan Björklunds pressekreteraren Anders Andrén kommenterar att Jan Björklund skall bli skolminister:

"- Jag tror inte vi ger några kommentarer förrän det blir officiellt i morgon."

"Tror inte" det blir några kommentarer "förrän det blir officiellt"

Är han bara slarvig i vad han säger, eller sa han att Björklund blir skolminister - det är bara inte officiellt ännu?

Imorgon (fredag) klockan 9:00 vet vi. Men även efter det kan det ju vara intressanta att fundera kring vikten av att vara klargörande och tydlig med vad man menar.

Ny regering i morgon

Idag blev Fredrik Reinfeldt ny statsminister.

Imorgon får Sverige en ny regering. Man kan namedroppa i evighet på vilka som kommer bli ministrar. Men varför göra det när man får svaret imorgon?

Det intressanta skall istället bli hur regeringen är uppbyggd - om det blir en regering på helt politiska meriter eller om man också plockar in människor med andra erfarenheter.

Eftersom borgerligheten har poängterat vikten av att avpolitisera utnämningsmakten kan man tänka att tendensen också i regeringen kommer bli fler "opolitiska" utnämningar. Men för att tydliggöra skillnaden mellan tjänstemän och politiker bör borgerligheten göra tvärtom - regeringen skall vara politisk.

Telefonförsäljare

Idag ringde en telefonförsäljaren för en spärrtjänst mot telefonförsäljare(!).

Man får ju ge dem att de iallafall hittat en kreativ lösning på att nå ut med produkten - att de själva ringer är ju argument nog för att spärren behövs.

Nobelpriset i medicin

Presskonferanser är sällan särskilt kul eller speciella - och när de skall vara kul eller speciella blir sällan bra. I de bästa fall blir de krystade och i sämsta fall patetiska.

Men man kan ju alltid föra in lite roliga detaljer. En sådan rolig detalj var när Hans Jörvall, sekretare i Nobelkommittén för Fysologi och Medicin, presenterade pristagarna - inte bara på svenska och på engelska utan på totalt fem språk (svenska, engelska, tyska, franska och ett femte som jag tyvärr inte identifierade).

Det gav en lite distansierad "akademiker"-touch på det hela och det ger bra TV-bilder i alla de länder där de olika språken talas flytande.

Presskonferansen kan, om man vill, ses här.

OMX

Den nya OMX-listan är en rolig idé, men den korta analysen är att nyhetens behag försvinner i valutarisker.

Nyheten med en ny lista försvann dock i nyheten att OMX:s hemsida kraschade på grund av för mycket trafik. Något som OMX bland annat i TV4 försöker bortförklara med att det är kul med många besökare. Men det är också kul med hemsidor som fungerar och idag försvann hemsidan vid en kritisk tidpunkt.